|
25 ÅR MED
SOLLENTUNA SLALOMKLUBB
Inför
ett jubileum är det naturligt att göra tillbakablickar.
Man fäster sig då lätt vid episoder eller handlingar
som haft betydelse för klubbens utveckling. Jag skall här
kortfattat försöka sätta SSLK:s 25-åriga
historia på pränt.
SÅ BÖRJADE DET...
Vi var en grupp skidåkare från
Sollentuna på sportlovsresa i Zell am See 1969. Det var
skolungdomar, föräldrar och några lärare.
Vi njöt av god skidåkning och trevlig samvaro och detta
födde tankar om att fortsätta i organiserad form när
vi kom hem.
Lördagen den 1 mars samlades ett antal
intresserade på fritidsgården Ringen. Några
av dessa var föreningsledare från Turebergs IF. Vi
konstaterade snart att det borde finnas goda förutsättningar
för slalomsport i Sollentuna; backe och lift. Ledarna från
TIF ville att vi skulle bilda en slalomsektion inom deras förening.
Vi övriga kunde efter en del diskussioner inte finna några
vägande fördelar med detta. Det borde vara bättre
att få utvecklas efter egna intentioner som en självständig
förening än att vara en liten sektion i konkurrens med
stora väletablerade sektioner inom TIF. Då turebergarna
inte rönte gensvar på sina inviter avlägsnade
de sig sedan de önskat oss lycka till.
De närvarande beslutade enhälligt
att bilda en slalomklubb. En interimsstyrelse tillsattes med Bertil
Dunberger som ordförande, Bertil Serrebo som sekreterare
och Mary Sparén som kassör. Övriga ledamöter
blev Anne-Marie Henning och Jan Nordin. Andra närvarande
var Gunnel och Ulf Dunberger samt Patrik Harlaut och Gösta
Wilmenius.
Vi beslöt att hålla årsmöte
till hösten. Till dess skulle pressen meddelas om vår
tillblivelse, stadgar utarbetas och medlemsvärvning påbörjas.
Medlemsavgiften bestämdes till tio kronor. Gösta ombads
att komponera ett klubbmärke. Det blev det som vi ännu
har. Vi enades om att ge klubben namnet Sollentuna Slalomklubb.
FÖRSTA ÅRSMÖTET
Tisdagen den 4 mars hölls den första
träningen. Vi tränade tisdagar, torsdagar och lördagar.
Den första träningstävlingen ägde faktiskt
rum den 8 mars.
Första årsmötet ägde
rum i december 1969. Sven Lindström invaldes då i styrelsen,
som han tillhörde till sin avgång 1986.
Vid detta första årsmöte fanns
också Margaretha och Calle Werner. De har alltsedan dess
varit medlemmar och utgjort ett fantastiskt stöd för
klubben. Medlemsantalet 1969 var 62 stycken. Efter ännu ett
år var vi 102 medlemmar.
Redan 1970 kvalificerade sig två medlemmar
till Kalle Ankas riksfinal i Duved. Gunilla Thorson i klass B
och Lotta Crispin i klass C. Träningen fungerade bra tack
vare goda snöförhållanden. Som tränare fungerade
främst Anne-Marie Henning, Sven Lindström, Anders Eriksson,
Gösta "Trisse" Strandberg, Nisse Persson, Lennart
Östmark och jag själv.
SNÖBRIST ETT PROBLEM
Efter en ganska god start för föreningen
följde en period av mycket bekymmersamma år. I verksamhetsberättelsen
för 1971 kan man läsa: "På grund av den utomordentligt
dåliga vintern med total snöbrist kunde den planerade
snöträningen ej genomföras enligt det uppgjorda
programmet med tre pass i veckan. Prov gjordes med snökanon,
men denna visade sig otillräcklig på grund av det milda
vädret."
Lagom till vintersportlovet kom dock snön,
som i allt tillät sex träningsdagar, vilka flitigt utnyttjades.
1973 rådde återigen svår
snöbrist. Kalle Anka arrangerades av SSLK som även fick
ta över från Märsta, Djursholm och Järfälla.
För 1974 är noterat: "Ingen
träning alls i Väsjöbacken (77 medlemmar)"
och för 1975: "På grund av snöbrist endast
träning ett fåtal gånger (79 medlemmar)".
Hur klarade vi vår verksamhet under sådana förhållanden?
Med läger och flitigt tävlande på annan ort.
EGEN FÖRENINGSKONSULENT
1976 inträffade det betydelsefulla att
vi fick en egen föreningskonsulent från 1 januari.
Det var SSLK, Konståkningsklubben och Friluftsfrämjandet
som tillsammans fick denna resurs från Kommunen. Gunnel
Strömbäck fick jobbet. Att svara för tre föreningars
administration och kansliarbetare blev betungande och därför
bröt sig Främjandet ur och anställde en egen konsulent
på halvtid. Gunnel Strömbäck var kvar hos oss,
SSLK och KKS, på halvtid.
VINDARNA VÄNDER
1977 blev en vändpunkt. Rikligt med snö
och bra träning. Trängsel i backe och lift. Genom flitiga
påstötningar hos Fritidsförvaltningen får
vi besked om att man avser att bygga ut backen till en mönsteranläggning
med ny lift, belysning och snökanon. Klubben skaffade också
en egen elektronisk anläggning för tidtagning, byggd
av Ulf. Gunnel Strömbäck slutade som konsulent hos oss
den 1 juli och efterträddes av Eva Bertilsson.
Under hösten beslutar styrelsen att vi
skall bilda kommittéer inom klubben. Dessa skall arbeta
relativt självständigt med sina speciella uppgifter.
Man går ut med ett upprop till alla föräldrar
och efterlyser vilka som vill ingå i kommittéerna.
I november, en vecka före årsmötet, anordnade
vi en promenad på Sörmlandsleden kring Ånhammar
slott. Det var en mindre busslast som ställde upp. Eller
vandringen åt vi grillkyckling och pratade klubbangelägenheter.
På så sätt kom familjerna Odén, Granander,
Schill, B. Eriksson, Fast och Liljegren att knytas till olika
ledaruppgifter som fått stor betydelse för klubben.
Medlemsantalet var då 326 st.
SLALOMTUNAREN FÖDS
1978-79 är två goda år med
omfattande träningsverksamhet både i backen och på
läger. Snökanon anskaffas av Kommunen och klubben hjälper
till med nattlig snösprutning. Men så händer det
som inte borde få ske, liften stängdes lagom till sportlovet
- ej godkänd av Statens Anläggningsprovningar.
Första numret av klubbtidningen, Slalomtunaren,
utkom i september med Lennart Odén som redaktör och
drivande kraft. Slalomtunaren har blivit ett viktigt organ för
information och sammanhållning även om vi försöker
göra den självfinansierande genom annonsintäkter.
1980 fick vi från Dammarbergs AB en
gammal utrangerad redskapsbod på hjul. Denna placerade vi
vid Väsjöbackens fot och inredde som korvkiosk. Våra
mammor ställde välvilligt upp som försäljare
och inbringade en del sköna slantar. En annan bod inreddes
som målhus och materielbod.
Efter att ha deltagit med en stor grupp tränare
i en utbildningskurs i Hintertux blev det god fart på träningen
här hemma. Inte mindre än 40-talet instruktörer
i backen.
I maj drog styrelsen och ett stort antal andra
ledare iväg till en tvådagars konferens på Ljusterö
för att ha en genomgripande översyn och planering av
hela vår verksamhet. Vi diskuterade målet för
klubbens verksamhet. Elit- eller breddsatsning? Det blev naturligtvis
bådadera. Kommittéerna omstrukturerades och som en
följd av detta växte De 10 fram.
Efter Ljusterökonferensen har vi årligen
haft minst en verksamhetskonferens öppen för ett stort
antal ledare och funktionärer, då vi försökt
att analysera vad vi håller på med och vilka förändringar
som måste vidtagas.
SUPPORTERKLUBBEN BILDAS
I september
1981 bildades Supporterklubben med uppgift att skaffa fram pengar
till SSLK. Verksamheten löper vidare av bara farten. Supporterklubben
skaffar fram en större och långt bättre bod till
"Korveria" än den första. Året därpå
tillkommer ytterligare en del, som får tjäna som tränarexpedition,
värmestuga och klubbrum.
Vi pratar mycket om att skaffa ett riktigt
klubbhus och får några idéskisser.
Snösprutning om nättema sker i stor
omfattning.
Medlemsantalet har ökat till 865.
NYTT STARTHUS
1982 har god snötillgång. Nu är
det 50-talet tränare igång, ideellt utan arvode, som
vanligt. Patrik Schill vinner regionsfinalen i Kalle Anka-Trofén.
Från Kommunen har man under några
år fått motsägande besked angående Väsjöbackens
framtida utveckling och drift. Än skall det ske i kommunal
regi, än skall den privatiseras. Vi tillsätter en särskild
arbetsgrupp för backens långsiktiga planering. Det
var Björn Stålhane, Lasse Duhrin och Gunnar Sköld
som fick det uppdraget. Utredningen om klubbens eventuella övertagande
av backens drift kommer till den slutsatsen att Kommunen skall
svara för backen och dess drift och att klubben skall svara
för det idrottsliga. Genomdrivs en privatisering är
vi dock beredda att ta över.
Detta år får vi genom Gunnar Skölds
försorg ett starthus, något som vi länge haft
behov av.
Med juli månads utgång slutar
Eva Bertilsson som SSLK's kanslist och konsulent. Efter Eva anställs
Anita Davidsson på tjänsten. Anita var redan tidigare
känd för oss som en kunnig och tjänstvillig förälder.
1983 presenterades en ny utbildningsplan av
Magnus Grape och Klas Dunberger. Det var ett omfattande program
i första hand inriktat på en 3-årsperiod. Funktionärs-
och tränarutbildningen engagerade många. Bland annat
hade vi 45 tränare på kurs i Tänndalen.
Tjejsatsningen tar fart under Gail Dunbergers
ledarskap. Ett uppskattat läger äger rum i Idre.
Resultatmässigt hade våra åkare
stora framgångar i olika åldersklasser. Vi har nu
920 medlemmar.
Klubben klarar snösprutningen 23 nätter
av 26 möjliga. Privatiseringen av backen skjuts på
framtiden. Kommunen presenterar förslag till backens framtida
utbyggnad och klubben föreslår prioriteringar.
BRA RESULTAT
1984 blev resultatmässigt ett mycket
framgångsrikt år. Vi hade fyra ungdomar i Stockholmslaget,
Filippa Stålhane, Fredrik Duhrin, Max Odén och Patrik
Schill.
35 tränare deltar i externa kurser under
104 kursdeltagardagar och 38 tränare är med i 114 kursdeltagardagar
i intern utbildning. Över 400 gruppdeltagare. För de
yngsta anordnades vanlig skidskola och det slog mycket väl
ut.
Träningsverksamheten på hemmaplan
omfattade 9 tävlingsarrangemang (klubbtävlingarna ej
medräknade). Som en följd av goda tävlingsarrangemang
fick vi uppdraget att arrangera en kvaltävling i Salomonserien
och DM för ungdom B.
1985 blev också ett fint år. Träningen
i Väsjöbacken kunde börja första veckan i
januari och pågick oavbrutet till mitten av april. Vi kan
räkna in 450 deltagare i de olika tränings- och skidskolegrupperna.
Medlemsantalet är nu uppe i 1000.
Resultatmässigt framgångsrikt år,
bland annat tar Max Odén lagguld i USM i slalom.
Tjejsatsningen är mycket vällovlig
men ändå en svår fråga. Leif Sundholm har
tagit över uppgiften som administratör för våra
tjejer.
Backen är detta år bättre
än någonsin. Vårt flitiga tävlingsanordnande
ställer krav på ännu bättre apparatur och
installation för tidtagning och kommunikation. Tekniska kommittén
har julafton hela tiden i det man gör alltmer sofistikerade
installationer.
Under hösten 1985 tar Ragn-Sells över
driften av backen. Vid kontakter SSLK hade med Kommunen och med
Ragn-Sells innan det hela var klart, fick vi den uppfattningen
att Ragn-Sells hade kapacitet och vilja att göra något
bra av backen. Stora investeringar i liftar, snökanoner,
byggnader, nedfarter, belysning m.m. utlovades.
BACKEN BYGGS UT
Vid säsongstarten i januari 1986 fanns
en ny lift, en ny stor serveringsbyggnad med värmestuga samt en
ny nedfart. SSLK och Supporterklubben får svara för
driften av serveringen mot att vi delar vinsten med Ragn-Sells.
Under vintersäsongen 1986 fick vi förtroendet
att anordna en final i Salomonserien. Samma säsong vann
Åsa Thorsén Hallberg regionsfinalen i Kalle
Anka-trofén.
Vintern 1987 blev kall och lång. Snöträningen
började i november utanför distriktet och pågick
in i april. Våra åkare gjorde bra resultat vilket
kvalificerade sju att vara med i stockholmslaget 86-87.
1987-88 hade SSLK åtta åkare med
i stockholmslaget och Lina Mörk vann lagguld i USM i störtlopp.
Både hösten -87 och -88 har arbeten
med att färdigställa klubbhuset pågått.
Vi bar all anledning att vara nöjda med vårt fina klubbhus.
Till säsongen 1988 erhöll vi, som
gåva från varuhuset Obs!, virke till ett starthus
i den nya backen. Huset byggdes i ett gammalt förråd
på baksidan av backen. Det transporterades upp till toppen
och ställdes på plats. Trots att huset förankrats
vid betongpålar tog de mäktiga vindarna runt Väsjöbackens
topp hand om det och rullade runt med det. Det sattes ånyo
på plats, men vintern därpå sveptes det bort
och slogs sönder av stormvindarna.
Visst hade vi det motigt så det förslår.
Men vi kom igen och nu finns som starthus en stålcontainer,
som ingen förmår att rubba.
SVEN LINDSTRÖM AVGÅR
1987 startade vi med en grupp för undervisning
i Freestyle under Peter Ingerstams ledning. Gruppen som bestod
av tiotalet åkare fortsatte sin träning under säsongen
1988.
Vid årsmötet i oktober 1987 avgick
Sven Lindström ur styrelsen. Han har varit med från
starten 1969 och under de sista 15 åren som kassör.
Sven blev klubbens förste hedersmedlem.
Under verksamhetsåret 87-88 anordnades
för klubbens räkning en Röda Korset-kurs om första
hjälpen vid olycksfall i skidbackarna. Den samlade ca 15
deltagare.
1988 skaffar sig klubben en egen dator som
förutom att den är till ovärderlig hjälp vid
tävlingar, också används på kansliet för
att hålla reda på alla våra medlemmar. Det tävlingsprogram
som vi arbetar med har framtagits av vår Lennart Eriksson
och väl är det proffsigaste man kan få idag. Agneta
Fast utses till chefstränare.
Vintern 1988 var snöfattig. Snön
kom dagarna före vintersportlovet och låg kvar i ca
tre veckor.
Vid klubbens 20:e årsmöte valdes
en ny ordförande. Jag hade då suttit sedan klubben
bildades och hade nu avsagt mig omval. Till klubbens nye ordförande
valdes Björn Stålhane. Jag utsågs till hedersordförande.
SSLK DRABBAS AV OLYCKOR
Säsongen 1989 skulle bli något
alldeles särskilt, hoppades vi, med nya driftsansvariga för
backen; Sten Tage Röös, ny lift, nya snökanoner
och ny pistmaskin. Men både snö och kyla uteblev, så
det blev ett fasligt resande och letande efter skidbackar med
snö. Dessa förhållanden medförde att vi tappade
en hel del medlemmar. Det blev svårt med nyrekryteringen
av såväl barn som föräldrar.
Några djupt tragiska händelser
inträffar dock. En lastbil som skulle lämna schaktmassor
på slalombackens topp kom på glid på lera, gled
över kanten och slog runt utför en del av backen. Patrik
Lundqvist som jobbat med backens iordningställande, skadades
allvarligt.
Än värre var det när vår
lovande och skicklige junior och gode vän Niclas Sköld
omkom då han föll under fartträning i Ramundberget.
Det var den 28 december, en månad före hans 17-års
dag. På familjen Skölds initiativ bildades en minnesfond.
Den växte snabbt och fick ett kapital på 65 000 kronor.
Avkastningen utdelas årligen i stipendier.
Inför klubbens 20-års jubileum
instiftades förtjänstmärken i silver och guld.
MÅNGA RESOR
År 1990 blev ännu ett år
med lite snö och många resor. Vi kunde inte själva
genomföra våra egna tävlingar enligt uppgjort
program. Trots detta händer en hel del.
Elitsatsningen sätts i system, tjejsatsningen
skall få en uppryckning, en Snowboardgrupp organiseras och
får liksom tidigare Freestyle, träningstider i backen.
I januari var det ett läger i Narvik
med 16 deltagare ur A- och junior-gruppen. Vid DM i Wäsa
erövrade SSLK tre lagguldmedaljer (damer B, damer juniorer
och herrar 45-).
Lina Mörk vann lagguld i störtlopp
i Ungdoms-SM.
ARRANGERAR PROPAGANDATÄVLING
1991 har vi ganska bra förhållanden
i backen och träningen löper fint. Över 30 tränare
och 13 instruktörer i skidskolan har satt fart på verksamheten.
Vi arrangerar en propagandatävling för
allmänheten, det så kallade folkstörtloppet. Detta
omfattar dels ett Speed-ski lopp, dels en enkel storslalombana,
glest mellan portarna. Ett uppskattat evenemang.
Första utdelningen av stipendium ur Niclas
Skölds Minnesfond gick till Svennis Johansson, Agneta Fast
och Martin Törnqvist.
1992 till Ronny Lilja, Åsa Thorsén
Hallberg, Daniel Nordvall.
1993 till Kalle Klementson, Fredrik Duhrin,
Peter Werner.
1994 till Björn Thorsén Hallberg,
Jessica Eriksson.
SSLK TILLDELAS STIPENDIUM
SSLK tilldelades Svenska Skidförbundets
och Folksams stipendium på 8000 kronor som erkänsla
för vårt fina ungdomsarbete. Vi har sänt inbjudningar
på åtta språk till invandrarfamiljer och vi
har bildat en grupp för handikappade idrottsungdomar. De
främsta vid SM och de öppna tjeckiska mästerskapen
var Jocke Bengtsson, Gunnar From och Karin From, vilka erövrade
ett flertal guld-, silver- och bronsmedaljer. Mot denna bakgrund
är det ytterst nedslående att kommunen meddelar att
man tänker dra in konsulentbidraget. Klubben skulle alltså
inte få det bidrag som går till Anitas lön. Eftersom
Anita är den som håller i de här kontakterna är
risken stor att de nya verksamhetsområdena drabbas först.
Konståkningsklubben lämnar sitt
arbete med SSLK angående Anita. Ny samarbetspartner blev
Sollentuna Hockeyklubb. Klubbarna deltar i ett flertal aktioner
och demonstrationer för att kunna hejda denna utveckling.
1992 beslutar Kultur och Fritidsnämnden
att konsulentbidraget skall halveras under en övergångsperiod
på ett år. Det innebär att Anita så småningom
måste sägas upp.
I handikapp-OS vann Maria Sund silvermedalj
i Slalom. En annan framgångsrik utförsåkare var
Daniel Gustavsson som vann USM i Störtlopp.
16:E ÅRGÅNGEN
Detta är inte allt. Det finns massor
att skriva om och det blir för mycket. Den bästa källan
till kunskap om klubben och om många av dess medlemmar är
Slalomtunaren. Den utges nu i sin 16:e årgång. Kom
med och verka aktivt i klubben, gärna som medarbetare i vår
tidning. På så sätt är Du med och skriver
SSLK:s historia för nästa 25-årsperiod.
Bertil Dunberger
Hedersordförande
|